...och vilar. Vakade mitt i natten och trodde att jag skulle dö. Eller att något var fel med Pluppen. Det gjorde så ont i nedre delen av magen. Visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Jag har aldrig varit med om att det gjort så ont förut. Ungefär som 20 knivar som sticker en i magen och vrider om.
Jag har fortfarande ont och vill gärna hålla handen mot nedre och vänstra delen av magen. Det gör ont när jag sitter rakt och när jag böjer mig. Annars så svider det mest. Vad har hänt?
Morgonen har alltså bestått av oroliga tårar och sen kom säkert lite gravid(varför-gråtar-jag-nu-för?)tårar. Livrädd att något ska vara fel.
David och jag letade sparkar i morse. När vi fick oss en kick så kändes det genast lite lugnare. Sen kom ytterliggare lite gravidtårar... Lättnad!
Jag har pratat med barnmorskan och förklarat hur det känns. Ska lämna urinprov imorgonbitti och om det fortsätter så får jag ringa förlossningen akut.
Hon tyckte inte att jag ska oroa mig för mycket. Det är svårt att inte göra det när man aldrig varit gravid förut. Man vet ju inte hur det ska kännas. Ska det verkligen göra så ont att man gråter och inte vet var man ska ta vägen?
Jaja... Bara att vänta och hoppas att det går över.
Självklart googlade jag det hela. Dock blev jag ju inte så mycket lugnare av det jag såg. Förhoppningsvis har jag sträckt ett ligament. Annars kan det betyda att jag kommer föda för tidigt, förvärkar, moderkakslossning, havandeskapsförgiftning mm...
Kan ett ligament göra så ont? Jag hoppas det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar