Jahapp då har man gråtit en skvätt igen då. Igår skrattade jag tills jag började gråta. Från att vara jätte glad till att det sen gick det över i riktig gråt och jag hade ingen aning om vad det var jag var ledsen över då. Kändes riktigt skönt efteråt i af.
Idag har jag också gråtit en del. Var till barnmorskan och tog prover och vägde mig mm. Berättade om att jag har och har haft ont i min hud i några dagar. Kanske låter konstigt men det svider i huden från revbenen ner till naveln ungefär. Sen smärtar det likadant på ryggen. Har haft svårt att ha tröja på mig utan att det svider mm. Sen att det svider inne i magen också på ett konstigt sätt. Känns olustgt i hela kroppen.. Eftersom jag började dagen med lite illamående också så blev hon fundersam.
Hon lyckades inte riktigt med provtagningen i armarna (eftersom jag inte gav ifrån mig något blod så blev jag stucken 4 gånger) och det resulterade i att jag som annars inte har problem med nålar, höll på att svimma och barnmorskan ställde fram hinken då jag även hojtade till att jag behövde kräkas... Lite småkalabalik... Jag fick helt ekelt sitta på golvet och gå genom resten. Sen blev det britsen i några minuter och sen tyckte hon att hon inte kunde lämna ifrån sig mig helt (då hon hade massa olika teorier om vad det kunde vara för fel) utan hon fixade en tid uppe på sjukan. Så nu har jag kommit hem från sjukhuset där de konstaterade att det är nervtrådar som strålar så det svider i huden. Tydligen kan man få det när man är gravid. Och efter mkt klämmande så trodde hon att det är gallan som är boven hos mig också.
Så nu ska jag äta alvedon och omeprazol i en vecka och har det inte blivit bättre av det så ska jag få något starkare mot smärtan i magen. I övrigt kan de inte göra så mkt för gallan. Bara att stå ut. Men blir ju så trött bara..
Jag fick i af veta att jag har lågt blodtryck vilket är mkt bättre än högt :) och att bebisens hjärtslag nu har gått från 153 till 144 och att min magkurva ser bra ut.
Så... nu ska jag sooova... Dagen blev inte riktigt som jag tänkt mig så efter allt ståhej och oro som barnmorskan gav mig så väljer jag att sova resten av dagen...
Vila min lilla mage så både jag och Liten lugnar ner sig. Tjing!
Vilket äventyr Angelica! Du låter som en mycket stark kvinna, ni kommer att få ett starkt barn! Jädra intressant att läsa vad ni går igenom allt från topp till botten. Jag kan höra stolltheten i det du skriver och att du är vid gott mod. Heja på! Tillåt Davve att stödja dej. Kram på er båda. Plastfarfar Thomas
SvaraRadera